lördagen den 24 december

Robin Hood

Elliot och Esmeralda var nere och tittade på julkalendern och åt lussekatter. De hade varsin kopp varm choklad i handen. Idag var det julafton. När julkalendern var slut gick de upp och borstade tänderna.

- Ska vi ut och åka pulka? sa Esmeralda med munnen full av tandkräm.

- Det kan vi göra, svarade Elliot med mindre tandkräm i munnen.

Elliot och Esmeralda tvättade av borsten och gick ner för trappan. Nu skulle de ut.

- Vi går ut, sa Elliot och Esmeralda i kör.

- Ja, sa farbror Harry. Men glöm inte att ta på er mössa, vantar och vinterjacka.

 När Elliot och Esmeralda gått en stund märkte Elliot att hans mössa var borta. Mössan var grön

- Var är min mössa? sa Elliot lite stressad. Farbror Harry kommer bli rasande om jag är ute i snön utan mössa.

 Elliot blev genast upprörd. Han letade runt en lång stund. Han hittade mössan i en vinbärsbuske. Nu kunde de fortsätta mot backen men klockan var halv tolv. De sprang hem till farbror Harry. Han var i köket och lagade tomtegröt. Det luktade jättegott.

- Maten är klar, ropade farbror Harry från köket.

Både Elliot och Esmeralda var hungriga så de sprang nerför trappan.

 De satte sig på matbordet med varsin tallrik tomtegröt och ett glas vatten framför sig. Tomtegröten var slut på ett kick. Klockan tio i tre satte farbror Harry på sin TV. Det var alldeles snart dags för Kalle Anka och hans vänner. Men när Robin Hood skulle visas på teven blev det strömavbrott.

- Vad hände? undrade Elliot.

- Inte strömavbrott igen! sa Harry upprört.

- Det är ju min favoritsaga, sa Esmeralda.

- Kan inte du berätta sagan för oss nu? upprepade hon några gånger.

Till slut gick han med på det trots lite trötthet. Farbror Harry berättade om hur Robin Hood tog pengar från de rika och gav till de fattiga. När han var klar hade Elliot och Esmeralda somnat i soffan.

När de vaknade befann de sig i Sherwoodskogen.

- Var är Bartolomeus? undrade Elliot.

Sedan såg han Bartolomeus borta vid horisonten.

- Han sprang iväg! sa Elliot.

De båda sprang allt de kunde men Bartolomeus var för snabb.

Efter en stund började de ropa på honom.

- Bartolomeus! skrek båda två. Kom fram!

De höll på så i flera minuter. Några minuter senare hörde de ett skrik. Robin Hood red förbi med Bartolomeus i famnen.

- Hjälp! skrek Bartolomeus. Robin Hood har kidnappat mig.

- Hahaha! skrattade Robin Hood elakt.

- Vad ska vi göra? frågade Esmeralda.

 Nu hörde båda en släde komma.

- Tomten! skrek barnen.

Tomten landade mjukt i en lucka i skogen och vinkade in barnen.

- Det är dags att sätta dit en tjuv, sa han.

- Men farbror Harry! sa barnen förvånat.

- Ho, ho, ho, skrattade tomten och nickade.

- Så det här det här som du jobbar med? sa Elliott.

- Ja, det kan man säga, svarade farbror Harry.

- Nä, men inte är du tomten på riktigt?

- Ho, ho ho, skrockade farbror Harry.

- Inte så kontstigt att du tycker så mycket om tomtegröt då, konstaterade Esmeralda.

De hoppade på släden och renarna började gå. Det tog någon minut att komma upp i farten som Robin Hood red i. Släden kom närmare och närmare. Tillslut var de sida vid sida.

- Hämta repet vid sidan av släden! sa  farbror Harry.

Barnen lirkade ur knuten som repet var bundet i en stolpe och gav Harry det. Han började svinga repet och kastade det sedan. Han missade och drog repet intill sig. Men nästa försök träffade han. Han drog med all kraft för att få Robin Hood att ramla av hästen.

- Hjälp till! sa Harry till barnen.

 Barnen tog i med båda händerna i repet. Tillslut tappade Robin Hood tag i hästen och drog med Bartolomeus i famnen. Robin Hood ramlade in i säcken med julklapparna med släppte Bartolomeus någon sekund innan. Han landade i Elliots knä.

- Nu sticker vi hem, sa farbror Harry.

Sedan flög släden upp i den klarblåa himlen.

 Där hemma var klockan fyra. Harry, Elliot och Esmeralda satt i soffan och väntade på jultomten. Tillslut knackade det på dörren. Elliot var först att öppna dörren. Han visste att det var jultomten. Vid julgranen var det proppfullt med julklappar.

- Ho ho ho, sa jultomten. Finns det några snälla barn?

- Ja! sa barnen.

- Och en väldigt snäll gossekanin, sa Elliot och kramade Meus.

Tomten gick till fåtöljen bredvid granen och satte sig. Sedan räknade han upp namn på julklapparna. Först var det Elliot som fick mest julklappar men sedan knappade Esmeralda ikapp. Den sista julklappen fick Harry. Den var från Elliot och Esmeraldas mamma. I den var det en kopp där det stod världens bästa farbror. Esmeralda hade redan öppnat julklapparna men Elliot hade de kvar. Esmeralda hade fått tre böcker i serien Harry Potter, en experimentlåda, lego och en mp3-spelare. Elliot öppnade sina julklappar. Han önskade sig papper och pennor över allt annat. Det fick han i ett ganska stort paket. Det fanns ett helt set med målargrejor. Klockan var ganska mycket när de hade öppnat alla julklappar.

-       - Dags att gå och lägga sig, sa farbror Harry.

-      - Vänta lite, så tant Eva. Jag tror det finns ett stort paket ute på gården som ni har glömt att öppna.

Elliot och Esmeralda sprang ut och där stod verkligen ett jättestort paket med en stor röd rosett.

-       - Till Elliott och Esmeralda, läste Esmeralda på etiketten.

-       - Men vad väntar ni på? skrattade farbror Harry.

Elliot och Esmeralda slet av pappret och öppnade försiktigt paketet. Därinne satt mamma och pappa och skrattade.

-       - Men, stammade Esmeralda, ni skulle ju inte komma hem förrän efter jul?

-       - Pappa och mamma, ropade Elliot och kastade sig i famnen på Emre och Pim.

Barnen och deras föräldrar kramades länge men till slut vände sig Esmeralda till farbror Harry.

-       - Hur gick det här till? frågade hon och log med hela ansiktet.

-       - Hohoho, skrattade farbror Harry medan han kramade tant Eva. Ja du vet Esmeralda, när det är jul kan allt hända och tomten, om han nu finns, fortsatte han och blinkade, fixar det mesta.

   Av: Liam och Jesper, årskurs 6

torsdagen den 22 december

Kalenderbild av Annie, 2 gul 

Snövit och de fyra dvärgarna

På morgon packade Esmeralda och tant Eva ner några bakelser som de hade bakat kvällen innan. Esmeralda skulle ha med sig dem till avslutningen. I skolan hade nästan alla med sig kakor och bakelser. Det var en kort dag och de hade sett på film. Esmeralda tyckte att filmen var ganska tråkig, men hon var glad för att det var avslutning. Efter skolan hämtade hon Elliot och de gick ut på parkeringen där Harry väntade med bilen. Det var mörkt redan vid tre. Eftersom det var avslutning kom tant Eva hem tidigt. Dagen gick och till kvällsmat fick de risgrynsgröt. Efter det gick de och lade sig. Farbror Harry läste sagan om Snövit och de sju dvärgarna.

När Esmeralda och Elliot vaknade var något konstigt, de var inte i sitt rum. De var i ett litet kallt rum med fyra sängar. De andra sängarna var inte tomma. Där låg Eva och Harry. Esmeralda och Elliot klev upp ur sängen när de såg varandra började dom skratta. Båda var så korta som dvärgar. Dom väckte Eva och Harry. Eva vaknade först och hon blev orolig för att hon inte visste var hon var, hon skrek till och Harry vaknade med detsamma. Han frågade yrvaket:

- Vad är det för oväsen?

- Titta på oss vi är dvärgar, sa Esmeralda.

Harry började vakna till och såg mer och mer hur kort alla var. Elliot höll i sin Meus som såg större ut än vanligt. Harry klev upp ur sängen och insåg att han också var en dvärg.

 Dom gick ut ur rummet efter att de klätt på sig sina kläder som också hade krympt. De var på andra våningen. Där var ett annat rum, de smög dit och öppnade dörren. Därinne låg en tjej med läppar röda som rosor, hår svart som ebenholts och hy vit som snö. Golvet knarrade när de gick in i rummet och flickan vaknade. Först blev hon rädd sen blev hon lugnare.

-Vilka är ni? frågade hon gäspande.

-Vem är du själv? Frågade Eva.

-Jag är Snövit. Jag bor här. Svarade hon.

-Jag heter Esmeralda och det här är min bror Elliot.

-Jag heter Eva och det här är min man Harry.

-Vad gör ni här?

-Vi vet inte hur vi hamnade här.

Snövit klev ur sängen.

- Kom så går vi och äter frukost. Sa Snövit.

De gick ner till köket och satte sig vid köksbordet. Då frågade Snövit

- Vill ni ha gröt?

- Ja tack! sa alla i mun på varandra.

Det stod en gryta på spisen och Snövit satte på plattan.

 Utanför var det snö och en bit in i skogen stod ett rådjur.  Det var ganska mörkt för att det var tidigt på morgonen. Sedan så vinkade Snövit till rådjuret och då kom rådjuret Roger i full fart och knackade på dörren. Snövit öppnade dörren och in klev rådjuret. Esmeralda, Elliot, Eva och Harry reste sig upp och bara tittade på Snövit som klappade rådjuret. Snövit vände sig om och sa

- Det här är Roger. Mitt lilla favorit rådjur.

Det kom en fågel inflygandes genom fönstret och satte sig på Snövits axel. Snövit såg inte alls ut som att hon tyckte att det var konstigt. Rådjuret och fågeln stack iväg.

 Snövit skulle visa Eliot, Esmeralda, Eva och Harry gruvan där de skulle arbeta under dagen. Dom gick dit och hon lämnade dvärgarna där. Snövit gick och nynnade på vägen hem. När hon kom hem stod det en gammal kvinna utanför den lilla stugan. Kvinnan såg sjuk ut och hon var väldigt blek. Kvinnan sträckte fram ett grönt och blankt päron. Snövit ville inte vara elak så hon tog emot det.

- Ta ett bett! sa kvinnan.

Snövit tog ett bett och svalde, ett par sekunder senare föll hon till marken livlös. Kvinnan förvandlades till en ung vacker drottning.

En timme senare kom dvärgarna sjungandes hem. När de såg Snövit sprang de fort fram till henne. Harry kände efter puls. Hennes puls var svag men den fanns där. Dom bar in henne och la henne i hennes säng. Dvärgarna grät. Utanför hörde de ett ondskefullt skratt. Harry och Esmeralda sprang ner för att kolla vad det var. Utanför stod kvinnan och hon höll i en flaska. På den stod det motgift. Harry och Esmeralda sprang efter henne och de hade tur för häxan var långsam och trillade på en rot. De tog flaskan och sprang tillbaka till stugan. Där väntade Eva och Eliot med den livlösa Snövit. Dom hällde innehållet i hennes mun och hon vaknade och sträckte på sig.

-Åh Snövit, du lever, sa Eva.

-Vad hände gäspade Snövit, varför gråter ni? 

-Vi trodde du var död sa Elliot gråtandes.

-Va?

-När vi kom hem så låg du livlös utanför stugan.

Snövit såg undrande på dvärgarna. Hon mådde bättre än någonsin. De gick ner för att äta mat. Eva satte på spisen, hon gjorde soppa. Efter att de hade ätit var alla trötta dom gick upp och la sig i sina sängar och sa godnatt till Snövit.

När Esmeralda och Elliot vaknade så var de inte längre i stugan. De var hemma hos tant Eva och farbror Harry. De var i sin normala storlek. De gick in till Eva och Harry som låg och sov. Elliot höll i sin Meus som inte var så stor som han verkade vara innan. De gick och la sig igen.

Av: Louise & Simon, klass 6 blå, höstterminen 2016

fredag 23 december

Bamse

fredagen den 23 december

Det var en gång två barn som hette Elliot och Esmeralda som bodde hos farbror Harry och tant Eva tills deras föräldrar kommer hem på nyår.

Det var 22 december och Elliot och Esmeralda satt i farbror Harry och Tant Evas vardagsrum i deras fluffiga dunsoffa och kollade på deras favorit film, Bamse.

 Det var väldigt sent på kvällen och de ska gå lägga sig. De gick in i badrummet för att borsta tänderna och gjorde sig klara för att sova. När de gick upp till sovrummet för att lägga sig såg de ett ljus från förrådet utanför huset. De trodde bara att det var farbror Harry som jobbade med något så de tänkte inte att det var något men de blev ändå lite rädda. Elliot och Esmeralda låg i sina sängar och försökte sova. När de hade somnat vaknade de av en storm flera gånger. Natten var lång men när det väl blev morgon vaknade de i en säng som de inte kände igen. De gick upp ur deras sängar och såg sig omkring och de tyckte att de kände igen rummet det var i men de kunde inte komma på var ifrån. De gick ut ur rummet och sen kom de på var de kände igen det från, de var i Bamses hus. De fick panik och sprang runt och letade efter farbror Harry och tant Eva men de hitta dem inte någonstans.

 Elliot började gråta och Esmeralda letade efter Elliots kanin som han hade fått när han var ett år. Hon hittade den bredvid sängen som Elliot vaknade i och sprang fort tillbaka till Elliot men han var borta. Hon började ropa efter Elliot och sen hörde hon något låta från nedervåningen. Hon gick till trappan och frågade.

-   Elliot, är det du?

Hon hörde någon svara med en snyftande röst.

-   Ja, jag letar efter min kanin.

-   Jag har den, jag hittade den bredvid sängen du vaknade i.

-   Tack Esmeralda! Du är bäst.

Elliot sprang upp för trapporna och hämtade sin kanin och kramade om Esmeralda.

-   Vad kommer Farbror Harry och tant Eva säga till mamma och pappa när de inte hittar oss? frågade Elliot.

-   Vi kommer hitta nått sätt att komma hem, men först måste vi ju hitta nått att äta innan vi försöker hitta en väg hem, svarade Esmeralda.

De gick nerför trapporna och letade efter köket. När de hittade köket kollade de i skåpen och i kylskåpet men de hittade bara honung.

-   Vi kan ju äta lite honung, Bamse har ju så mycket ändå, sa Esmeralda.

De öppnade en burk honung och åt halva var. Sen började Esmeralda få ont i magen och då kom hon på att alla utan Bamse kan äta honungen utan att få ont i magen.

-   Aj, min mage, sa Esmeralda.

-   Vadå ont i magen? frågade Eliot.

-   Ja, du vet! När magen svider, gör ont! sa Esmeralda ironiskt. Jag går upp till sängen och vilar lite.

Esmeralda gick till sängen och la sig i sängen. Elliot stod kvar och undrade om han ska följa efter eller utforska detta ställe. Medan han står där och tänker så kommer han på att han inte har ont i magen!

-   Kanske jag kan lyfta saker precis som Bamse! sa han tyst för sig själv

Elliot tittade sig omkring och såg en byrålåda och gick dit och prövade. Han spände alla muskler i kroppen och sedan så försökte han! Han var så stark att han råkade kasta byrålådan upp i taket och fick den att fastna. Elliot kände att utan att göra något så rör sig mungiporna uppåt i ett stort leende.

- Esmeralda! Esmeralda! ropade han. Medan han rörde sig snabbt mot trappan

Esmeralda kom snabbt ner för trappan.

- Vad var det som smällde? frågade Esmeralda 

-   Jag fick inte ont i magen och då tänkte jag att jag kanske var som Bamse och då testade jag och jag kastade upp en byrålåda i taket och..... Elliot tog ett djupt andetag. 

-   Ta det lugnt jag hör knappt vad du säger! sa Esmeralda

Esmeralda och Elliott gick och satte sig i en soffa och då förklarade Elliot vad som hade hänt. Medan han förklarade så hörde de en smäll på övervåningen!

- Vad kan det ha varigt? frågade Elliot

 - Vi går och kollar! sa Esmeralda

De sprang uppför trappan och in i rummet bredvid som var det rummet som de vaknade upp i. De tittade in och... Där låg Skalman!

- Ehhh, hej! sa Elliot.

-   Göm er snabbt, sa Skalman.

-   Ööööh va? sa Elliott

-   Göm er, Bamse kanske kommer! sa skalman

Elliot och Esmeralda sprang in i en garderob och Skalman gömde sig under en säng. De hade bara gömt sig i några sekunder så hörde de en dörr som öppnades på nedervåningen och någon som skrek.

-   Skalman, var är du? hörde de någon skrek från nedervåningen.

Det lät som Farmor så Skalman svarade.

-   Jag är här uppe under en säng och gömmer mig.

De lät som en elefant som klampa upp för trappan och sen såg Elliot och Esmeralda Bamse genom springan i garderobsdörrarna.

-   Skalman, jag vill säga en sak till dig, sa Bamse. Jag vill prata i ett annat rum.

De hörde Skalman krypa ut ur sitt gömställe och gick mot Bamse. Elliot och Esmeralda hoppade ut ur garderoben och skrek.

-   Du får inte skada Skalman! Vad har han gjort dig! skrek Esmeralda och Elliot i kör.

-   Ojojoj, har Skalman fått två små livvakter, sa Bamse skrattande.

-    Det är faktiskt julafton imorgon och man ska vara snäll mot sina kompisar och alla personer! sa Esmeralda

-     Julafton är om 3 månader, sa Bamse. Försöker ni lura mig era kräk?

-     Nej vi lovar! Hemma i vår värld är det julafton imorgon och vi måste komma hem på något sätt, hem till Farbror Harry och tant Eva! sa Elliot snyftande.

-   Nej, jag kommer inte låta er gå! sa Bamse långsamt medan han långsamt gick mot Skalman.

-    Om du visar de hur de kommer hem då kommer du få göra det du vill med mig, skrek Skalman.

Bamse svarade efter några sekunder.

-   Okej, men om du går ut kommer jag döda dig din skalade Skalman, svarade Bamse.

-   Okej Bamse, jag stannar kvar här då, sa Skalman tyst.

Bamse pekade på garderoben som Elliot och Esmeralda gömde sig i och sa:

-   Gå in i garderobens baksida och då kommer ni att komma in tillbaka till er värld. Men det är bara jag som kan flytta den.

Bamse gick fram till garderoben och flyttade den så de kunde gå in till baksidan av den. Esmeralda gick in i baksidan och försvann, sen flyttade Bamse snabbt tillbaka garderoben mot väggen och sa.

-   Haha, jag lurade er, nu kommer du inte kunna komma hem utan för all framtid vara mina betjänter och göra allt jag säger.

-   Nej! Snälla, jag måste komma hem till min syster och min mamma och pappa! sa Elliot bedjande.

-   Tyst du kommer aldrig få se dem igen! skrek Bamse

Elliot började gråta.

-   Det hjälper inte att gråta, lilla vän! sa Skalman

-   Hur många böner man än ger så kommer han aldrig släppa dig!

-   Varför skulle jag släppa dig? frågade Bamse. Din släkt vägrar betala!

-   Betala vadå? frågade Elliot

-   Bamse kräver en super stor lösen summa för mig! Men min släkt har inte så mycket pengar! sa Skalman

-   Det är ju hemskt! sa Elliot

-   Ja! Hemsk är mitt andra namn! Men rör på benen vi ska till hålan! sa Bamse

-   Hålan? frågade Elliot

-   Ånej! INTE HÅLAN! skrek skalman förtvivlat

 Alla tre gick ner för trappan till nedervåningen. Sedan så stannade Bamse plötsligt. Han drog undan en matta och där låg det en lönndörr. Bamse öppnade lönndörren och.... Poff! smack! Bang! Esmeralda hoppade upp och slog till Bamse så han ramlade.

-   Esmeralda! ropade Elliot.

-   Vad gör du här! skrek Bamse. Jag trodde att du var borta, men du kan inte stoppa mig ändå för ingen är lika stark som mig!

Esmeralda tog fram en burk dunderhonung och kastade den till Elliot som öppnade burken snabbt och drack upp allt och sen kastade Elliot ner Bamse i hålan och slog igen lönndörren och hämtade soffan i vardagsrummet och satte över lönndörren. Sedan sa Elliot snabbt:

-   Vi måste göra Bamse snäll igen!

-   Vadå snäll, IGEN? frågade Skalman förvirrat.

-   Han var väll snäll förut eller? frågade Elliot fundersamt.

-   Nej, han har aldrig varigt snäll mot någon. Inte ens sin mamma! Skalman fundersamt. Eller jo när han var ungefär 10 år. Han var snäll ända tills han snodde boken med ingredienserna till dunder honung.

-   Så han blev elak när han visste hur man gjorde dunderhonung? sa Elliot ynkligt.

-   Ja, sa Skalman långsamt. Nu vill han styra över hela vårt land men nu när vi fångat honom är hela landet fritt från ondska.

-   Men finns det något sätt att göra Bamse snäll? frågade Esmeralda.

-   När ni väl sa det har jag nog ett sätt som kanske funkar, sa Skalman.

-   Hur då? frågade Esmeralda.

-   Som ni kanske vet har jag varit en vetenskapsman, sa Skalman. När ni kom så jag fick en idé. Om ni åker hem så kommer allt att bli som förr... Eller ja så som ni beskrev att det var.

-   Men hur ska vi åka hem? frågade Elliot

-   Jag har en teori, sa Skalman fundersamt. Om ni går och lägger er så kommer ni att vakna upp i er egen säng.

-   Ok men vad väntar vi på? sa Elliot. Låt oss gå upp och lägga oss!

Barnen och Skalman gick upp på övervåningen och in i ett rum med två sängar. Båda gick och la sig.

-   Esmeralda jag kan inte sov.....

Längre hann han inte innan han somnade.

Av: Samuel, Axel A och Axel B, åk 6 höstterminen 2016